Så enkelt att det måste krånglas till (om stöd till föreningsliv)

Säg regler för företag och (nästan) alla kommer säga: ”måste förenklas”. Jag håller med – det finns mycket onödiga regler som kan tas bort och mycket byråkrati som kan förenklas (läs här om en del förslag som jag drivit åtminstone sedan 2004…).

Men pröva att säga ”regler för stöd till föreningar och andra delar av civilsamhället” så kommer du raskt att hitta minst en politiker (troligen en folkpartist) som säger: ”det gör inget med lite krångel, en verksamhetsberättelse och lite stadgar svänger väl vem som helst ihop på en kvart”.

Jag har varit med om det förr men blir alltid lika förvånad. För samma politiker som i ena stunden kan prata om hur viktigt civilsamhället är för demokrati, utveckling och mänskligt engagemang, kan i nästa stund prata om hur viktigt det är att vi blir bättre på att tvinga föreningar att fylla i blanketter, redovisa statistik och kopiera verksamhetsberättelser.

När vi under våren diskuterat hur samarbetet mellan civilsamhället och kommunen ska utvecklas och förbättras har många åsikter förts fram. Men en som återkommit är att kommunen inte ska krångla till det i onödan för föreningar och andra aktörer. Egentligen är det ju rätt enkelt: människor går inte med i en förening för att de tycker att det är så roligt att skriva verksamhetsberättelser, revisionsberättelse eller redovisa statistik över närvaro på möten. Människor engagerar sig för att de vill göra sitt liv mer intressant, för att förändra samhället eller för att skapa aktiviteter för sig själva eller människor man bryr sig om.

Idag blev jag påmind om detta när vi i Vård- och omsorgsnämnd Väster diskuterade ”Riktlinjer för aktivitetsstöd till äldre i Örebro kommun 2010”. I korthet handlar det om att Örebro kommun (genom de båda Vård- och omsorgsnämnderna) ger cirka 270 000 kronor per år till olika föreningar, råd och grupper som ”bedriver aktiviteter riktade till och öppna för kommunens äldre.” Dessa 270 000 kronor ska jämföras med den totala budgeten för vård och omsorg på drygt 1 000 000 000 kronor per år. Det blev en lång diskussion efter att vi från (s) och (v) lyft frågan om inte regler och information om dessa bidrag kunde göras lite enklare: om man vill uppmuntra när till exempel fyra anhöriga vid ett vårdboende vill bjuda äldre på kaffe tre gånger per termin så kanske det är lite onödigt att kräva en verksamhetsberättelse. Deras önskemål kommer nog att stanna på någon tusenlapp i bidrag och det ger sannolikt mångdubbelt tillbaka i ökad livskvalietet (och minskad vårdtyngd) för de äldre som går dit och fikar.

Men som sagt. Om något är så enkelt måste det självklart krånglas till.

Vi invände inte mot att vi fastställer riktlinjer (det är bra att det finns en tydlig inriktning som berättar vem som ska få bidrag). Vi invände inte heller mot att man ska kontrollera att pengarna används till rätt saker. Vi tyckte bara att man kanske inte måste kräva av alla att de ska skicka in Verksamhetsplan, Verksamhetsberättelse och kassaredovisning för att kunna göra en ansökan. På det förslag till blankett som presenterades stod att även stadgar, revisionsberättelse och årsmötesprotokoll skulle bifogas, förutom de tidigare nämnda dokumenten.

Några från majoritetspartierna (huvudsakligen folkpartister) tyckte att vi ”bråkade” i onödan (faktum är att vi tydligt påpekade att vi trodde att vi var överens om några små förändringar – fast där hade vi visst fel…). Till slut löstes situationen av en förnuftig folkpartist som föreslog en ny skrivning och av nämndens ordförande Gunhild Wallin (c) som klokt nog insåg att vi nog hade en poäng.

Men det är som sagt inte första gången som borgerliga politiker (och särskilt folkpartister) krånglar till förhållandet mellan kommunen och civilsamhället. Två exempel från mina år som ordförande i Kultur- och medborgarnämnden:

  1. I Kultur- och medborgarnämnden drev Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet igenom både att införa bidraget ”Ung Peng” (för örebroare mellan 13 och 24 år som kan få små bidrag, efter snabba besked, för att genomföra kultur- eller nöjesarrangemang) och att höja budgeten för denna bidragsform (de borgerliga partierna röstade emot).
  2. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet beslutade även att utöka idén bakom Ung Peng så att även de över 25 år kan söka. Vi beslutade om ”Snabb peng” som gör att alla örebroare kan få små bidrag, efter snabba besked, för att genomföra kultur- eller nöjesarrangemang. Självklart röstade de borgerliga partierna emot även detta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *